Helsingborgs stad förändras med bland annat ökande befolkning, nya stadsdelar och ny samhällsstruktur. Omvärlden förändras också med globalisering, urbanisering och digitalisering.
Med alla förändringar har människor nu också andra krav på offentlig service. Biblioteket behöver naturligtvis också förändras. Vi ser ökad digitalisering, minskande läsförståelse, krafter som utmanar demokrati och yttrandefrihet, ny media och hur människor flyttar ut och in i staden.
Därför ska vi nu tillsammans med stadens invånare bygga ett av Europas mest innovativa bibliotek. Där vi tar utgångspunkt i social innovation. Verksamheten ska utvecklas tillsammans med invånarna och ett nytt stadsbibliotek som byggs till och om ska vara den centrala mötesplatsen för invånarna i staden.
Biblioteket ska erbjuda scener och rum där invånarna kan ta del av det demokratiska samtalet, bilda sig egna åsikter och där vi tillsammans utvecklar den lokala demokratin och delaktigheten i staden.
Biblioteket ska vara en central plats i den smarta staden och säkerställa kompetens och delaktighet så att Helsingborg har smarta invånare. Det kan handla om social hållbarhet så väl som digital delaktighet.
Det nya biblioteket ska ta sin utgångspunkt från att vara invånarnas arena/scen/plats och fungera som en yta för innovation tillsammans med invånarna. Invånarna ska kunna använda ytan och kunskapsdela med varandra. Men även kunna påverka innehållet och olika arrangemang och event. Där ska också vinnas möjlighet till kreativa rum och studios.
Biblioteket ska vara den naturliga platsen för staden att möta invånarna på. Genom att t ex handleda och stötta andra förvaltningar att använda biblioteket som testyta.
I det innovativa ligger att vi inte riktigt vet vilken verksamhet vi bedriver om 5 år. Hur vi ska förverkliga detta sker genom dialog med våra användare men också med dem som idag inte använder biblioteket.
Vi kommer även att ha en öppen process tillsammans med våra samarbetsparters, personal och staden som bjuds in att vara delaktiga under hela projektet.
En förutsättning för att lyckas i detta är att ha en agil process där vi tar vissa beslut sent i processen kopplat framförallt till verksamhetens innehåll.

Vad?
Det är inte lätt att föreställa sig hur anläggningen runt dagens Kärnan en gång sett ut. En hel befästning, utom kärntornet, revs ju i början av 1680-talet.
Kulturmagasinet har med spelappen Uppdrag Kärnan tagit fram ett körklart förslag till hur det kan ha sett ut innanför ringmuren före 1600-talet. Borggården var ju också en vardagsplats för byggnader och människor och inte alls den parkmiljö man ser idag.

Varför?
Som virtuell besökare får du i appen ett uppdrag av portvakten – ut på borggården och sök reda på några viktiga föremål, du får hjälp på vägen av några ur borgens besättning.
(Dessa föremål är alla verkliga arkeologiska fynd gjorda på plats i eller vid tornet, idag utställda på Dunkers Kulturhus).

Hur?
Nu är det dags att inom ramen för Innovation/H22 ta projektet till högre nivåer – vi är nyfikna på att undersöka om VR verkligen hjälper våra besökare till en bättre förståelse av en svunnen historisk miljö, det är kanske inte så självklart? Eftersom appens innehåll nu är ett pågående projekt vill vi veta hur gör vi när vi går vidare med att fylla den med ytterligare innehåll – i vilken riktning ska vi gå, mer ”spelifiering” eller mer information? Hur långt kan vi nå grafiskt/upplevelsemässigt med en realistisk budget? Hur ser mötet mellan spelvärlden och kunskapsvärldarna museum/utbildning ut? Hur hittar man den jämna balansen mellan Upplevelsen och förmedlingen av så korrekt fakta som möjligt?

Vad?
Förflytta dig till 1970-talets Drottninghög. Slå dig ner i möblerna, upplev prylarna och stämningen från tiden. Fundera över varför Sverige drog igång miljonprogrammet, vilka problem behövde man lösa då och vad kan vi lära oss av det idag? Projektet tar kulturarvet som utgångspunkt för att reflektera över Sverige då och nu och om återbruk och återvinning som en del i att bygga framtidens hållbara samhälle.

Varför?
Arbetet med att återskapa en lägenhet på Drottninghög till 1970-talet sker i en process där delaktighet av närboende står i fokus. Genom processen ökar kunskapen om den lokala historien och kulturarvet. Mer kunskap om platsen ökar förankring och stärker tillhörighet och självkänsla.

Hur?
Vi testar en process där de närboende tillsammans med processledare inreder, gestaltar och fyller lägenheten med innehåll. Delaktighet och förankring är ledord. Kulturförvaltningen genom Helsingborgs museer och Dunkers Kulturhus processleder tillsammans med Helsingborgshem och Stadsledningsförvaltningen.

Tänk dig en gammal klassisk telefonkiosk men fullpackad med den moderna digitala tekniken för kommunikation. Lika enkel att använda som en gammal mynttelefon, men utan mynten och med teknik som äldre personer kan använda precis lika lätt.

Digital teknik gör det möjligt för fler personer som lider av någon form av funktionsvariation att delta mer i samhället. Genom digital kommunikation kan personer på vårdboenden prata med närstående på ett smidigt sätt, något som många har glädje av.

För att göra den digitala upplevelsen så bra som möjligt testar vi att bygga ”telefonkiosker” på vårdboenden där samtalen kan ske ostört och med de bästa tekniska förutsättningarna. På en skyddad plats med rejäl skärm, bra kamera, mikrofon och högtalare, en bekväm stol kan man fokusera på samtalet med sina nära och kära istället för att vara rädd att tappa surfplattan i golvet.

"Vad har vi för aktiviteter idag? Vad var det nu igen för mat igår? Vad blir det för väder, och vad ska jag ha på mig om jag ska gå på promenad?" många frågor och inte alltid någon i närheten att fråga igen. 

Den digitala assistenten med arbetsnamnet ”Britt-Mari” är en vidareutveckling på den AI-assistent som tagits fram i ett samarbete mellan förskolepedagoger och innovationsteamet på HBG Works för att svara på förskolebarnens frågor.

Tillsammans med ett vårdboende och HBG Works utvecklas nu en variant av AI-assistenten som ska kunna svara på hyresgästernas frågor om exempelvis dagens meny och aktiviteter.

AI, maskininlärning och kroppsnära sensorer kommer att innebära en revolution inom vården. Runt om i världen ser vi exempel på hur sjukdomar och hälsorisker kan identifieras och  förebyggas innan de bryter ut. Algoritmer drivna av AI kan redan idag identifiera personer som riskerar att inom tio år utveckla någon form av hjärt- och kärlsjukdomar. Den här utvecklingen vill vi hänga med på!

För att hitta och möjliggöra AI-baserade tjänster som kan underlätta och förbättra livet för kunder och medarbetare kommer vi under hösten 2020 att arbeta med projekt för att stödja utveckling och test av AI-drivna lösningar ute i verksamheterna, med människan i fokus.

I samarbete med leverantörer av infrastruktur, tillverkare av sensorer och AI-utvecklare kommer vi tillsammans utveckla morgondagens vård- och omsorgstjänster. Vinnova stödjer projektet med nästan en halv miljon kronor.

För att möta den oro och frustration som uppstod bland såväl anhöriga som boende när besöksförbudet infördes köpte vi in och delade ut surfplattor på boendena för att möjliggöra  videosamtal. Behovet var stort men också trycket på personalen att hjälpa till att sätta upp samtalen.

En av undersköterskorna på ett av våra boenden tog fram ett web-baserat bokningssystem där närstående till de boende kan boka in sig på en av de bokningsbara tider som finns tillgängliga i systemet. Tiderna bestäms i förväg av personalen som nu kan planera sina dagar bättre och upplever mindre stress. Anhöriga och boende känner mindre oro och frustration, och får lättare att kommunicera.

För att öka våra kunders självständighet har de nu möjlighet att göra digitala inköp av livsmedel och mediciner. Genom den digitala inköpstjänsten kan de äldre i lugn och ro handla hemifrån och hemvårdspersonalen kan ägna mer tid till övriga tjänster och service.

I rådande situation med risk för smittspridning har den digitala inköpstjänsten kompletterats med e-Drop, skåp med kyl- och låsfunktion, i nära anslutning till kundens bostad. På så sätt kan både livsmedel och mediciner levereras på ett säkert sätt utan att riskera smittspridning.

Ja, tänk om vi kan använda bussarnas rörelseenergi i bussterminalen för att driva bland annat belysning och skjutdörrar. På vilka andra ställen kan vi då använda samma teknik för att minska vår klimatpåverkan i Helsingborg?

Idén började med en teknik som redan finns idag, nämligen trådlös induktionsladdning av elbilar. Lösningen innebär i korthet att det ligger ström i vägen och när bilar står eller kör på dessa kablar så laddas bilen. Tanken var ursprungligen att göra likadant fast tvärtom. När bussarna kör över ett magnetfält i gatan så störs detta ut och genererar ström. Nästan som en dynamo. Den lösningen fungerar dessvärre inte.

Idén fick därför formas om och vi tittade på möjligheten att använda en stor tryckplatta i gatan som bussarna kör över. När plattan trycks ner roteras en generator som skapar ström. Vi tog fram en prototyp på en 3D-skrivare och det verkade som om det skulle fungera, toppen! Ungefär en vecka efter att prototypen var klar såg vi ett inlägg på Instagram från ett företag som gjorde reklam för en liknande produkt. De höll även på att utveckla en produkt för bilar och andra fordon.

Idén fick ändra riktning igen och handlar nu om att skapa en ”vindvägg” vid fjärrbussarnas terminal på Helsingborg C. Stationen för fjärrbussarna är placerad mot havet där det är helt fri utsikt över Helsingör. Där blåser det allt som oftast vilket lämpar sig perfekt för att ha en vindvägg som är fylld med små turbiner som generar ström till bussarna. Inspirationen kommer från ett så kallat vindkraftträd där det sitter ett antal små horisontella turbiner som kan generera el redan vid 2.5 m/s. Tanken är att använda liknande turbiner fast som en vägg på bussterminalen istället.

Syftet med vindväggen är att vi förhoppningsvis ska minska både vår klimatpåverkan och våra driftskostnader. Vi har varit i kontakt med leverantören som är positiv till idén vilket gör att vi bör kunna testa idén och utvärdera den för att sedan se om vi kan växla upp med samma metod på någon annan plats i Helsingborg.

Ett torg ska såklart planeras av de som ska använda det! Hur skulle staden utvecklas om alla fick möjligheten att påverka sitt bostadsområde? Förstår alla vad som planeras och varför? Hur tar vi vara på invånarnas engagemang för staden och förstärker det?

Detta är några frågor som vi försöker att hitta nya svar på med hjälp av den senaste tekniska utvecklingen. Vi vill testa att fläta samman medborgardialog, samskapande och visuella hjälpmedel som Augmented Reality, AR, på ett helt nytt sätt. Med detta nya verktyg skulle vi kunna attrahera Helsingborgs invånare att engagera sig i stadens utformning och funktioner. Som ett första steg vill vi testa verktyget i en samskapandeprocess med boende och besökare på Drottninghögs torg under H22.

Vi vill nå nya grupper i samhället som idag sällan engagerar sig i stadens utveckling. Det kan bero på tidsbrist, språklig förbistring och svårigheter att förstå planer och stadsbyggnadsprocesser, men även att staden använder fel kanaler för att nå ut.

En förbättrad dialog ökar förståelsen mellan olika intressenter. Ett större engagemang från invånare under planeringsprocessen borgar för en bättre förankring av projekt och att det svarar mot verkliga behov.

Idag saknas ett digitalt verktyg som sammanför dialogprocesser, samskapande och 3d-tekniker som AR. Vi tror att detta kan göra stor skillnad i förståelsen mellan planerare och invånare. Vi vill samtidigt tillföra ett mått av gameification, där vi lånar det bästa från spelvärlden för att förstärka lusten att använda verktyget. Detta har aldrig tidigare gjorts.

Detta är ett komplext verktyg som staden inte själv kan utveckla. Vi jobbar därför tätt ihop med engagerade samarbetspartners fram till H22. Vi har en tydlig målbild men söker oss fram efter de bästa funktionerna som fungerar för målgruppen. Verktyget kommer löpande att testas efter varje sprint. Under H22 ska man kunna använda verktyget i olika workshops på Drottninghögs torg för att skissa dess framtida utformning och funktion. Det slutliga målet är att verktyget ska kunna användas i andra sammanhang och projekt i Helsingborg , ja varför inte hela Sverige?